Imorgon börjar det nya ljuva livet,
allting började i torsdags då jag, glad i hågen steg upp på vågen
på gymmet.
Det visade sig omedelbart att jag levt i en lögn,
jag var övertygad om att -51 skulle vara en passande viktklass
för mig. Nog för att jag skulle bli tvungen att gå ner 
3-4 kilo. Baggis tänkte jag, tills jag upptäckte att -51
låg miltals bort. Inte 3 eller 4 kilo bort.
Nu börjar dieten som ska ta mig stadigt neråt,
mamma och pappa som varit orolig att jag inte ätit
tidigare. Det har jag gjort. Tydligtvis med råge.
Nu däremot. Kolhydrater och jag kommer inte kila stadigt längre.
Tror dock att Enrique kommer bli den som
gråter sig till sömns över sina indragna nattmackor
och icke-existerande läseblask.

Det har blivit vår här i Oslobyn,
mycket trevligt att spatsera bland hundbajs och smuts.
Stella njuter när solen kittlar hennes håriga ansikte
samtidigt som hon drar in aromen från allt spännande
som gömt sig under snön.

Nu ska jag äta popcorn, 
det blir ett kärt farväl.
Adios.