Ibland är Norge-land ett väldigt trevligt land,
ibland vill jag bara gråta av att handla här.
Den spontana reaktionen hos de flesta när man säger
att man bor i Norge är "är det inte väldigt dyrt där?"
Mitt standardsvar 1, Mjaaa, det är ju växlingskursen
som gör att det låter dyrare än vad det är 2. Njaa, man tjänar ju mer också
3. Ähhh, kanske lite men det är ju dyrt i andra storstäder och sånt med
Vad jag menar med "och sånt" har jag inte en aning om

men alla svar döljer sanningen att jag egentligen ibland vill skrika
"fyy faaan det är så inihelvete dyrt!"
Dock svarar jag ju inte det eftersom det mycket väl
kan få mig att framstå som en idiot. Vem vill frivilligt flytta till ett dyrt land liksom?

Idag hade jag ett moment där jag kände att det här
landet emellanåt går över gränsen.
Vi var bjuden på middag och eftersom jag är uppfostrad i 
vett och etikett àla Magdalena Ribbing så vet
jag att det är absolut förbjudet att komma tomhänt till en middag.
Fick panik efter jobbet då jag insåg att vi måste finna en liten gåva,
eftersom vi (i vanlig ordning) var i sista minuten.
Rosor slår aldrig fel, fint och mysigt och trevligt och allt det där.
Kände mig räddad då jag såg blombuketter på en liten
mack, lite trötta efter en varm dag men rosor, som på beställning.
150 NOK. FATTAR NI? 150 NORSKE KRONER
171.734 SEK enligt dagens currency converter.

Fick lust att lämna kvar prislappen likt Ove Sundberg
eller bara råka höja stämningen på festen genom att berätta 
hur dyra blommorna var.

Norge, I love you men sluta vara så
löjligt dyrt ibland.
2 kaffe på Munch museet för 100 kronor
eller trötta blomster från en mack för 150. Inte okej.

Nu ska jag äta upp mina popcorn
som jag poppat i kastrull (om det finns någon annan
som poppar i kastrull och inte äger mikrovågsugn år 2012
kan ni känna er fria att dela det här med mig)

God natt.