I veckan har jag varit otroligt sjuk.
Jag har till och med varit hemma från jobbet, vilket ungefär sker
2 gånger vart 10:e år. I alla fall när det handlar om förkylningar
eller andra oväsentliga sjukdomar.
Detta var förkylningarnas digerdöden.
På två dagar förbrukade jag 150 pappersservetter att snyta min lilla,
numera svårt sårade näsa.

Nog med klagande.
Undrar vagt varför inte någon (läs mamma alt. enrique) inte slog
mitt huvud med något hårt när jag packade
till Oslo efter vistelsen i Sundsvall.
Varma kläder? Nej, de lyser med sin frånvaro här i Oslo
som inte är så varmt längre.
Två veckor till kan jag hacka tänder, för sen kommer
jag hem och hämtar min päls som ser ut som Stevie.
Min numera avlidna kanin. RIP du tappra lilla kanin,
i mitt hjärta skuttar du för alltid.

NU ska jag räkna timmarna till min födelsedag
och inreda en lägenhet som vi inte har.
So long suckers.