Mitt i min chokladpuddingkoma (10 dl gör även den bästa trött) ringer Elin.
Jag och Hampus ligger på varsin soffa och njuter av livet
om man säger så. Inte direkt stylade för party, strippstänger och sprit.
(Ja, det är så vi brukar festa. Not)

I vilket fall så försöker Elin övertala oss att gå ut,
såhär lät det.
Elin: Jaaaa, men kom igeeen. Det blir kul. Kom hit och var med mig.
Jag: Har du inga kompisar?
Elin: Vaa? Nej, eller ja. Jag vill vara med er!!
Jag: Elin, allvarligt, jag behöver minst en timme att göra mig iordning
med smink och hår och allting.
Elin: VA? Neeeej. Lite mascara och rouge, ingen bryr sig

Ca 7 minuter försöker hon övertala mig att inte
behöver jag fixa mig, så fin ändå, blablabla.
Då tar samtalet en tvär vändning och hör sen.

Jag: Men Elin, vi har ändå inget att dricka.
Elin: Nähä (det tänds en glödlampa ovanför hennes huvud) Okej. Hej då.