Det är nu det händer.
I övermorgon flyttar jag.
Idag på kvällskvisten sprack trumhinnan dagen till ära,
jag flyttar till Oslo fullproppad med pencillin och annat som
är menat att klistra ihop min kropp tills den läker sig själv.

Det börjar dra ihop sig och jag förstår nog lika
mycket att jag ska flytta som min lhasa apso. Det vill säga ingenting.

Jag lämnade mitt älskade barn i söndags och mitt hjärta blöder.
Chanel är på sommarkollo och hennes mamma ska tjäna feta pengar
i Norge.

Här kommer lite trevliga bilder på kärleksämnen i mitt liv.
Det verkar som det alltid är mamma som tar korten för jag hittade inget på henne,
jag kan vara djup och säga att hon symboliserar min kropp
med eftersom hon bar mig i 9 månader och därefter valpade ut mig.