Veni vidi vici
Jag har aldrig varit så mycket för dataspel
(med undantag för min närmast besatthet av harry potter när det kom).
Sen fann jag en dag, eller förmodligen kväll, ett gladiatorspel på internet.
Jag skulle inte kalla det besatthet, bara en glädje i vardagen.
Nu. Har. Det. Gått. För. Långt.
Mr E som med glädje invigdes i gladiatorvärlden tog spelet
till en helt ny nivå och nu kan jag inte sluta spela.
10 minuter sedan:
E: Vad gör du?
J: Eeeh, inget. (Visste att båda var inloggade på
gladiatorspelet och kände mig skyldig för att jag 1. dött i en strid
2. förmodligen förstört något eftersom vi var inloggade samtidigt).
Fortsättning följer. Ska försöka utveckla mina färdigheter
i ett pingvinspel som jag har på mobilen i övrigt försöka
slå ihjäl en mördare på gladiatorspelet.
Hejdå från en väldigt upptagen tjej.