Igår kväll bad jag min älskade storebror
att väcka mig på morgonkvisten eftersom han skulle upp till Umeå
och (vad jag trodde) flytta och inte komma hem igen på tusen år.
Jag vaknar av en fruktansvärd stämma
som "sjunger" FÖR JAG HAR BARA REGN HOS MIG.

En sekund tänkte jag att det var en trevlig avskedmanér
men då ska han tydligen hem igen ikväll (!)
Hade jag haft en kalashnikov när morgonstund hade guld
i mun hade nog Fredriks flytt gått ganska smärsamt till.

För övrigt har jag försökt hitta program att
titta på, det går.. sådär.
Vem gillar Ellen Degeneres? På riktigt?
Come ooooon.

Nu ska jag vira in mig i gladpack
och duscha. Livet är fantastiskt.
Adios.