Här kommer ett utdrag ur ett samtal med teknisk support:
J: Hej, Johanna heter jag och har varit utan internet och telefon i..
Jaa, det är väl 4 dagar nu.
S (s står för snillet): 4 DAGAR?!
J: Ja, jo... Tänkte att det kanske skulle lösa sig med tiden.
Efter mycket om och men, felsökningar, etc.
S: Nu tänkte jag att vi skulle öppna ditt telefonjack.
J: Okej.
1 minut... 2 minuter... 3 minuter..
S: Hur går det?
J: Eeh, haha, jadu, det verkar lite trögt här. Vänta bara.
HUR SKULLE JAG FÖRSTÅ ATT DET VAR JAG SOM SKULLE SKRUVA?
Jag är livrädd för sånt, det blixtrar också dör man.

Efter mer felsökningar och liknande så säger till slut
snillet att de kanske måste skicka "en kille" att titta över det, för
detta var tydligen ytterst märkligt.
Svettig över att jag inte dammsugit och nyligen städat tillägger
snillet att "visar det sig att du har förorsakat detta själv tillkommer
en liten avgift på 1500 kronor"
Snabbt som en kobra skannar jag av sladdarna och upptäcker
att någon som börjar på S och slutar på Tevie har gottat sig i sladdarna.
Paniken sprider sig i kroppen och jag kastar mig på telefonen
för att "hehehe, hej, Johanna här igen, du, det kan kanske vara så att,
kablarna är lite, jaaaa, trasiga. Jag har en liten kanin och, ja, du vet,
en olycka händer så lätt".

Två dagar senare.. Internet. Halle fucking lujah.