Att åka tåg är en ny upplevelse och ett äventyr varje gång,
efter en road trip från Norrköping till Borlänge med bil
såg jag fram emot en lugn stund på tåget,
likt ett spädbarn skulle jag vaggas till sömns av tåget.
Detta hände.. Inte.
Ett gäng 15-åriga tjejer blixtrade med kameror så min icke-existerande
epilepsi gjorde sig påmind. En odör av utländsk mat och svett 
nådde min finkänsliga näsa när jag försökte somna in.
Helt sonika beslöt jag mig för att byta plats.

Jag hamnade i en betydlig lugnare vagn,
men med en konduktör som sprang som en skållad råtta från passagerare
till passagerare. Tro inte att han tog dem i ordning,
han hoppade hit och dit när han kände för det.
Han hoppade så till den milda grad att han helt hoppade över mig,
när han sedan en kvart senare stirrade på mig blev jag lite nervös
och frågade "vill ni se min biljett?" "eeh, ja, jo, har jag inte redan gjort det?"
"näee" "aha, jag brukar inte så ofta komma ihåg".

GRATTIS BORLÄNGE, ni har säkert fått åka gratis mer än en gång
på det tåget!

Nu kallar sängen... Peace..
(Om ni undrar varför jag avslutar med peace så är det för
jag tycker det låter coolt och hiphop-aktigt. Litegrann som
jag. Cool & hiphop-aktig). Eeeh..