Nu börjar det dra ihop sig mot slutet,  jag lämnar kvissleby för stan.
Tror mina nerver börjar svikta, då jag klippt mig i samma knoge två gånger, på två dagar.
Åååh, vad jag kommer sakna alla njurunda-människor som förgyllt många av mina dagar.
På måndag jobbar jag min allra sista dag där,
jag tror att fanfarer, hurra-rop, ballonger och avskedsmusik kommer ljuda när jag klipper min sista kund.

På tal om kärlek så funderar jag på att skriva alla mina kärlekshälsningar på det sätt
som jag skrev i mitt förra inlägg.
Det verkar göra många människor glada, och det är viktigt.
Ju fler som är glada desto bättre.

Imorgon ska jag jobba i stan tillsammans med Leif,
hoppas att jag har fått min kassapparat. Då ska jag putsa på den på mina lediga stunder.
Tjing.