Nu är jag i Malå, som INTE är en by. Det är ett samhälle.
Resan hit tog mig 8 underbara timmar i en skumpande buss.
Min önskan om att träffa en trevlig person slog in,
en pokerspelande man i 25-års åldern förgyllde min resa
från Umeå till Skellefteå. Vi pratade bort 2 timmar. Det var kul.

Ikväll har vi hängt i byn,
det var även premiär för Anns första roadkill,
en självmordsbenägen skata flög in i vindrutan,
jag tror den bröt nacken för efter smällen låg den oroväckande stilla.

Nu ska jag krypa ner i sängen tillsammans med Ann,
imorgon så ska vi ut o äta på byns allra finaste restaurang.
Jag ska beställa ett glas mousserat vin till tonerna av Michael Buble's "The moore I see you".
Bäst jag hänger fram min paljettklänning redan ikväll..