Ibland är Norge-land ett väldigt trevligt land,
ibland vill jag bara gråta av att handla här.
Den spontana reaktionen hos de flesta när man säger
att man bor i Norge är "är det inte väldigt dyrt där?"
Mitt standardsvar 1, Mjaaa, det är ju växlingskursen
som gör att det låter dyrare än vad det är 2. Njaa, man tjänar ju mer också
3. Ähhh, kanske lite men det är ju dyrt i andra storstäder och sånt med
Vad jag menar med "och sånt" har jag inte en aning om

men alla svar döljer sanningen att jag egentligen ibland vill skrika
"fyy faaan det är så inihelvete dyrt!"
Dock svarar jag ju inte det eftersom det mycket väl
kan få mig att framstå som en idiot. Vem vill frivilligt flytta till ett dyrt land liksom?

Idag hade jag ett moment där jag kände att det här
landet emellanåt går över gränsen.
Vi var bjuden på middag och eftersom jag är uppfostrad i 
vett och etikett àla Magdalena Ribbing så vet
jag att det är absolut förbjudet att komma tomhänt till en middag.
Fick panik efter jobbet då jag insåg att vi måste finna en liten gåva,
eftersom vi (i vanlig ordning) var i sista minuten.
Rosor slår aldrig fel, fint och mysigt och trevligt och allt det där.
Kände mig räddad då jag såg blombuketter på en liten
mack, lite trötta efter en varm dag men rosor, som på beställning.
150 NOK. FATTAR NI? 150 NORSKE KRONER
171.734 SEK enligt dagens currency converter.

Fick lust att lämna kvar prislappen likt Ove Sundberg
eller bara råka höja stämningen på festen genom att berätta 
hur dyra blommorna var.

Norge, I love you men sluta vara så
löjligt dyrt ibland.
2 kaffe på Munch museet för 100 kronor
eller trötta blomster från en mack för 150. Inte okej.

Nu ska jag äta upp mina popcorn
som jag poppat i kastrull (om det finns någon annan
som poppar i kastrull och inte äger mikrovågsugn år 2012
kan ni känna er fria att dela det här med mig)

God natt.

Ibland undrar jag om jag är lite lätt hjärndöd.
I alla fall prioriteringsmässigt, tex så visade det
sig igår att jag äger 35 par skor här hos mamma och pappa.

Men jag har bara packat ner 1 par långbyxor till
min dryga 1 veckas vistelse, de byxorna har jag i tillägg spillt på.
Byxor hos mamma och pappa: 0, zero, inga alls.

Nu kom ju iofs de 35 par skorna lite som en överraskning
men jag undrar i mitt stilla sinne om jag haft en släng
av alzheimers jag menar när man har 30 par skor
så går man väl inte och köper 5 par till?
Jag köpte 2 par. Igår.

Idag ska jag äta lunch i ett resturangtält på torget
och hoppas bli underhållen av allt möjligt trevligt,
kan låtsas att jag är 14 år igen och gatufesten är det roligaste
som händer under 1 års tid.
Kanske kommer kännas aningen perverst dock
när jag ska äta lunch med min kära som trots allt är 30.
Jag tror jag droppar det.

Nu ska jag sluta ordbajsa och pynta mig

finare än en julgran, snakkes!

Nu har jag landat i moderstaden,
första dagen spenderades med att bränna mitt vita

skinn i solen dagens första timmar. Återkommer med resultat.
För övrigt har jag gått fyrahundarspromenad utan obehagliga överraskningar
och väntar nu på att någon vänlig själ ska komma hem med
en bil så jag kan bege mig till Sundsvalls stolthet Birsta City.

Resan gick bra, men jag hatar tåg mer och mer för varje gång.
Egentligen inte tågen, jag hatar människor som åker tåg.
Tips till er som åker tåg och tycker det är en bra idé att
äta på tåget. Inte gör det.
Tänkte härmed ge er en lista på saker som får det
att brinna i hjärnan på medpassagerare:
1. Äpple, stora tuggor och äppelsaft som sprutar är mindre charmerande
2. Nektarin, om du i tillägg försöker suga upp fruktsaften som rinner
kan du göra alla en tjänst och skjuta dig själv istället
3. Egentligen det värsta för det här är mat som luktar,
stekt kött och mosade grönsaker typ
vet dessvärre inte vad maträtten hette som jag blev plågad med
igår eftersom den var av utländsk härkomst men all mat som luktar
och du inte kan äta den ljudlöst utan med ett ljudligt smaskande
LÄMNA DEN HEMMA.

Här är två bilder på mig och den lilla semesterfiraren,
på den första leker hon drake sen gosas vi